6.10.2008 | 21:46
Ísland sekkur - hvar eru útrásarvíkingarnir?
Mikið er fjallað um ástandið á Íslandi í evrópskum fjölmiðlum. Því er haldið fram að þær þrengingar sem Íslendingar eru núna komnir í eigi rætur að rekja til áhættusækni 20 til 30 einstaklinga. Því er haldið fram hérna í vídeói í frétt á BBC Iceland acts to avoid bank chaos
Norski vefurinn e24.no hefur eftir Geir Haarde Vi kan ga konkurs
Hér á Íslandi má ekki benda á nein nöfn eða sökudólga.
Erlendir fjölmiðlar eru óhræddir við það.
Sænski vefurinn e24.se er kominn með sérstakan dálk um Ísland. það kvíða menn því að örlög Íslands hafi áhrif á sænska verðbréfamarkaðinn.
Þar er greinin Ísland sekkur eða Island sjunker.
Þar er rakið útrásarævintýri Íslendinga. útrásarvíkingarnir eru ekki kallaðir glæpamenn í greininni en þeim er líkt við Skánmafíuna og greinin fjallar um krosseignatengsl og ótal spor sem ekki var hægt að rekja.
Som så många finansiella kriser har den isländska varianten sin bakgrund avregleringen av kreditmarknaden.
Efter en djup kris började Island avreglera sin hårt reglerade fiskeekonomin i slutet av 70 talet. Vad gäller banksektorn så avskaffades ränteregleringen stegvis 1979-87. Fria kapitalrörelser tilläts från1994-95 och den isländska centralbanken fick oberoende status 2001.
Det stora steget mot dagens djupa kris var emellertid privatiseringen av banksektorn som genomfördes under 1998 2003. Ett antal isländska entreprenörer, buykings, fick ett stort inflytande i banksektorn och genomförde raskt ett antal strukturaffärer. Med små expansionsmöjligheter på hemmamarknaden och låga internationella räntor och stor tillgång till kapital så påbörjade bankerna en snabb utländsk expansion genom förvärv och även genom att finansiera nätverket av buykings parallella imperiebygganden. Efter denna expansion uppgår tillgångarna i det isländska banksystemet till motsvarade 8 gånger landets bnp vid det senaste årsskiftet.
Precis som Malmös näringsliv styrs av ett ganska litet antal personer, så gäller samma sak Island. Men medan den gamla Skånemaffian i praktiken är borta ur börslivet, så har islänningarna aktivt arbetat i ett synnerligen expansivt nätverk under senare år.
De olika trådarna har löpt så många varv åt olika håll, och bytt plats så pass ofta, att det närmast varit omöjligt att följa.
De flesta inblandade känner varandra sedan länge. Inte minst möts deras vägar hela tiden via både olika ägarband, och ständiga inbördes affärer.
De isländska bolagen har bytt tillgångar med varandra i en takt som får riskkapitalisternas bollande med bolag att blekna. Det snåriga ägandet och byteshandeln gynnades länge av stigande tillgångspriser. På så sätt kunde bolagen hela tiden redovisa stora vinster och ökande tillgångar. Det kunde i sin tur ligga till grund för nya lån och ännu fler affärer, både inom nätverket och runtom i Nordeuropa.
Med tanke på landets storlek har Island varit helt i en egen klass i Norden när det gäller mängden börskungar. börskungar, som gjort kometkarriär.
Och det är bara det andra gamla sjöfarts- och fiskerinationen Norge som kan konkurrera med Island när det gäller färgstarka
Här återfinns exempelvis bröderna från Bakki, Lydur och August Gudmundsson och deras försök att omvandla en snabbmatskedja till en internationell finans- och försäkringskoncern, Björgólfur Thor Björgólfsson, som byggt sin förmögenhet på ett omdiskuterat klipp i ett ryskt bryggeri och under senare år varit med på Forbes-listor över världens rikaste, finansplayboyen Jón Asgeir Johannesson och hans internationella modekedja, Sverigebekantingen Palmi Haraldsson vars Sterling var den ende vinnaren på Fly Mes konkurs och bröderna Wernersson som först tog över Stenbecks Invik, och sedan ville komma över Carnegie.
Redan förra vintern började det knaka i fogarna för en del börskungar, som finanskonglomeratet FL Groups starke man Hannes Smarason. Den här vintern blir riktigt bister för de isländska börskungarna.
verige har varit en av de isländska erövrarnas favoritmarknader. Finansjätten Kaupthing rymmer en hel rad gamla svenska fondkommissionärsfirmor, som i olika steg slukat varandra för att sedan hamna i islänningens gap.
Glitnir köpte 2006 Fischer Partners Fondkommission, grundat av mäklarlegendaren Tomas Fischer. Det isländska investmentbolaget Milestone har köpt Stenbecksfärens finansfirma Invik, som idag är största ägare i fondkommissionärsfirman Carnegie. Landsbanki är största ägare i inkassoföretaget Intrum Justitia. Kauthings storägare Exista, som nu slåss för sin existens, är via sitt ägande i det finska försäkringsbolaget Sampo storägare i Nordea. Finansmannen Palmi Haraldsson ville bygga upp en resejätte kring Sterling, Fly Me och Ticket. Han är kvar i resebyrån Ticket, medan Fly Me gått ned för landning och Sterling länge haft motvind.
Den isländska fastighetsjätten Stodir/Landic tog över det fallfärdiga danska fastighetsbolaget Keops, som gjort mångmiljardinvesteringar i Sverige. Nu står den nordiska jätten på lerfötter. Samma sak gäller nu åtskilliga isländska bolag. Och istället börjar bolag som Nordea att titta på att köpa delar av de vacklande islänningarna.
Sjá nánar:
Skuldir bankanna þjóðinni ofviða | |
Tilkynna um óviðeigandi tengingu við frétt |
Flokkur: Stjórnmál og samfélag | Breytt s.d. kl. 22:24 | Facebook
Bæta við athugasemd [Innskráning]
Ekki er lengur hægt að skrifa athugasemdir við færsluna, þar sem tímamörk á athugasemdir eru liðin.